Språket som lustgård


Tankar och erfarenheter kring teater & flerspråkighet
 

Klockriketeatern har redan i många års tid undersökt mångspråkigheten på scenen som en konstnärlig och teknisk utmaning. Vad händer när vi använder flera språk i samma föreställning? Hur påverkar det publikens upplevelse om föreställningen textas? Kanske idealet är att textningen i sig är ett konstverk? Hur förstår konstnärerna i en internationell samproduktion varandra på bästa sätt?
 
Boken Språket som lustgård – Tankar och erfarenheter kring teater & mångspråkighet visar upp ett flöde av kreativa idéer för hur vi har löst frågor kring förståelse av text och budskap – oberoende av språk. Vi hoppas kunna inspirera kolleger och öppna upp för fortsatt diskussion kring flerspråkig teater. Förutom teaterbranschen, riktar sig boken till alla som står inför utmaningen att översätta talad text: på konferenser, seminarier eller i undervisning.

 

 
 
 

 

 

 

Språket som lustgård

 

Ladda ner boken gratis här!

 

PRESSRÖSTER

 

HUFVUDSTADSBLADET

Tillspetsat kan man fråga sig varför det är den finlandssvenska teatern som förväntas bära asvaret för den tvåspråkiga teatern i vårt land och varför majoritetsspråket finska ska beredas plats på traditionellt svenskspråkiga scener.

Dan Henriksson kontrar emellertid med motfrågan om varför den finlandssvenska teatern inte skulle vara nyfiken på vilka konstnärliga möjligheter flera språk på scenen kan ge. "Det är både roligt, intressant och spännande med olika språk och olika kulturer. Under allt vilar en idealism och tro på att kommunikation mellan människor och folk främjar en fredlig samexistens."

(Isabella Rothberg, HBL)

 

SVENSKA YLE

Efter att jag har gått genom den lilla och mycket läsvärda pamfletten Språket som lustgård funderar jag på den så ofta uttalade taxellska paradoxen, om enspråkiga lösningar som den bästa garantin för tvåspråkighet också gäller för flerspråkighet? Jag är inte säker på det och jag hoppas det verkligen inte.

Det är nämligen så som Klockrikes Jesper Karlsson skriver i slutet av pamfletten: "Att öka den kulturella mångfalden blir ett gemensamt intresse för hela det konstnärliga fältet, ifall scenkonsten ska förbli både aktuell och nyskapande, inklusiv och gränsöverskridande."

Klockriketeatern jobbar för det. Då, nu och i framtiden. Mot alla odds. Hatten av!

(Peter Lüttge, Svenska Yle)